Vad tycks?

Inlägget är skrivet av Kattis den 2011-04-27 . 13:23:19 - Allmänt - Direktlänk
Läs det här och bara det här.

”NEJ!”

Dom fick inte ,nej nej, det är för farligt. Dom är inte starka nog, nej!

 

    Jag vaknade med ett ryck. Vad hade hänt? vad var det? Vad hade gått fel? Jag hade miljoner frågor men bara ett svar och det fick jag hålla fast vid. Det var en dröm, allt var bara en dröm. Inget av det var verkligt, jag hade bara drömt. En riktigt otäck dröm. Men varför hade jag då känslan kvar av att någonting inte stämde. Någonting var fel, som en gnagande känsla. Det kändes nästan som om att det var verklighet. Jag vände huvudet mot klockan. Den visade 6:30 Aja jag fick vill fundera vidare senare nu måste jag gå upp.

Jag duschade och åt min frukost. Jag behövde tid att fundera så jag tog en långpromenad med Gill. Min pappa har verkligen dålig smak. Han hade döpt våran hund till Gill, alltså Gill som i Gill sill och vem döper sin hund till sill? Tur att jag fick ett lite mer ”normalt” namn. Jag heter Wanda, inte så normalt tänker ni? Men han gillar fantasy och han läste typ nån bok där huvudpersonen Wanda.

    Det var innan han dog. Japp min pappa dog för 10 år sen alltså när jag var 4. Han körde av vägen och krokade i en sten eller träd. Min mamma klarade sig men hon jobbar nästan alltid så det är ofta bara jag och Gill hemma.

     Efter promenaden med Gill så gick jag till skolan. Jag bodde i ett villa område ganska nära skolan så jag kunde gå. Ibland tog jag bussen beroende på vad jag kände för. Idag kände jag för att gå så jag tog på mig mina ytterkläder och började att gå.

  

 

Skolan gick ganska segt så jag hade gott om tid att tänka på min dröm. Men det var just det, det var ju bara en dröm. Jag hade drömt mardrömmar förut men ingen hade känts så här.

    Vi fick en skrivuppgift på svenska, man skulle beskriva något, ett minne, en plats eller en dröm tänkte jag. Jag började att skriva. Min penna rörde sig snabbt över pappret och snart var hela sidan i min lilla skrivbok full.

Min dröm: Den började så fint, jag satt på en äng med en ängel. Ängeln pratade så vänligt med mig som om den brydde sig och beundrade mig. Vi pratade om allt möjligt i hur långt tid som helst. Helt plötsligt så försvann det vackra vädret och ersattes av ett bullrande oväder. ”jag måste gå” sa ängeln med en orolig röst. Jag protesterade och sa att hon fick inte lämna  mig nu. När som helst men inte nu. Jag behövde någon nu, jag ville inte vara ensam. Men ängeln skakade på huvudet och sakta men säkert försvann den bort i intet. Jag vände förtvivlat bort huvudet. När jag tittade upp igen så var jag på en bilväg. Det åskade och spöregnade  fortfarande men jag blev inte blöt. Helt plötslig såg jag någon som såg ut ett starkt ljus. Jag tog automatsikt upp en hand mot ögonen som för att skydda dom mot ljuset. Jag började springa  från ljusen. På nått sett kändes det farligt jag fick inte vända mig om.

    Jag skymtade några människor framför mig och började springa ännu snabbare. ”NEJ!”

Dom fick inte ,nej nej, det är för farligt. Dom är inte starka nog, nej! Jag skrek. Skrek så högt jag bara kunde, så högt jag vågade.

 

” okej allihopa nu slutar vi”, sa sv – Per.

Jag ryckte till, än en gång så hade jag fastat i mina dag drömmar. Jag skrev mitt namn högst upp på pappret och lämnade in det.  

 

 

 

 

När jag kom hem skällde Gill glatt. Han sprang fram till mig och började slicka mig i ansiktet. Jag skrattade, han var lika glad som alltid. Jag gav mat till Gill och satte mig och läste en stund.

    När klockan blev 5 så kopplade jag Gill och gick ut med honom.

    Vi gick längst stora vägen där alla bilar körde om dom skulle hem till oss. Sen svängde vi in till skogen och började gå på stigen.

-         vi måste dra nu!

-         Nej inte än, vi har fortfarande tid på oss.

Vad var det?

Gill började dra i kopplet, jag såg att han var på väg att börja skälla så jag tryckte mig mot ett träd och tystade Gill.

    Min nyfikenhet tog över hand, igen. Det hade hänt några gånger förut som t. ex. när jag och Alice skulle spionera på Ellen och Elisabeth. Vi hade varit avundsjuka på alla nya grejor som dom hade fått. Så vi följde efter dom och spionerade, vi hade tänkt skrämma dom men tyvärr hade Alice inte varit så tyst som vi hade tänkt oss och vi hade blivit upptäckta. Det var för länge sen. När vi var 9 tror jag.

    Jag kom tillbaks till verkligheten, det var något i männens röst som sa åt mig att jag inte skulle synas.

-         Bossen kommer inte gilla, inte gilla vet du, sa en av dom. Han lät rädd som om bossen hade skrämt honom ordentligt. Herre gud inte undra på att jag inte fick så många killar, jag använde ju ord som ”ordentligt”.

-         Men nu får du ta och hålla käften! Röt den andra. Gill ryckte till. Det såg ut som om han var rädd, Gill som aldrig blir rädd.

Jag hörde hur en bildörr stängdes och tryckte mig ännu mer mot trädet jag stod bakom. Jag hoppades att mitt röda hår inte skulle synas framför trädet. Tur att jag inte hade lockat det idag.

    En bil åkte förbi. Det var en röd Volvo tror jag. Jag var ingen bil nörd direkt.

    När bilen åkt förbi så skyndade jag mig därifrån. Gill gjorde inget motstånd, han ville nog komma därifrån lika mycket som jag.


Vad tycks? Kommentera gärna ;D


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback